En vanlig dag i mitt liv. Jag går och känner hur innerlåren gulpar och skaver emot varandra. Jag vet att jag inbillar mig mycket men så är det, alltid.

Jag sitter och funderar på vad jag ska göra med mitt liv. Känner på mina underarmar då och då. Trycker.

Jag är riktigt olycklig och jag vet snart inte om jag orkar så mycket mer. Mycket beroende på en person. Mycket beroende av hur jag ser ut. Jag vill slita av mig själv allt, dra av kläder, hud och känslor och gå ut och skrika..

Jag måste slå av allt och fokusera om jag vill dethär. Det är inte enkelt. Men idag har det varit en tuff dag, efter flera dagars bruk av mängder tradd och annat smärtstillande så har kroppen tagit stryck och blivit svagare, kände de imorse, benen liksom vek sig och hjärnan ville inte fungera.

Har lagt märke till att de som komenterar ofta tycker synd om mig eller tycker att jag borde söka hjälp.
Jag vill inte och jag kan inte, jag har alldelles för mycket att leva upp till och alldelles för mycket kan förstöras. Jag är inte redo. Jag har ett mål att nå och målet är att bli lycklig, en del av den lyckan är att nå min målvikt. 45kg. Kommer dock ta längre tid nu när jag beteer mig som jag gör..