åå mitt huvud exploderar snart. Jag har sovit jätteskönt inatt iallafall, det var ett tag sen hehe. Jag har klarat mig utan mat i ett dygn nu. Nu ett till och så lördagen, bäst att passa på när pojkvännen kommer vara borta.

Jag känner mig så elak, jag försöker att inte känna något alls. Lite svårt. Men jag väljer mig själv före han. Jag är en såndär människa som söker sig till allt "farligt" för att känna sig levande, droger, alkohol aa ni vet allt såntdär självskadande skit, jag började med droger när jag var cirka 12, MEN när det kommer till min pojkvän så är han raka motsatsen till vad jag är. Han är det absolut snällaste som exicterat som aldrig skulle göra mig illa, som alltid står vid min sida, ja han är nästan lite för mesig eller han har väldigt bohemskt/filosofiskt beteende. Jag tror att jag har honom som min största trygghet, gör jag bort mig en utekväll så vet jag att han åtminstonde är kvar. Han står alltid kvar. Det känns som att jag utnyttjar han för tryggheten... Gud nu snackar jag om nått jag knappt vet något om själv.