nu är jag sådär härligt påverkad och pratglad. Nej. Min kropp svettas och fryser och spyr. Jag har fortfarande inte tagit mig till duschen för att huvudet kommer nog ramla av om jag reser mig upp.

Jag önskar att jag kunde berätta det här för någon utan att vara privat. Som jag nämde tidigare, bara ringa någon och säga
"tjena! jaghar proppat i mig massa smärtstillande kan inte du hjälpa mig att må bättre? vill inte du komma föbi och trösta mig ? läget annars ? osv.."

Men jag kan ju inte.. fan vad människorna runt omkring mig skulle dömma mig. Vidrigt. Sen så kommer en hel drös panik när jag lagt på. Jag börjar spela upp hela telefonsamtalet i huvudet, tänka efter, kunde jag ha sagt något som var upprörande eller fel ?..
Jag har alltid tagit åt mig av vad folk tycker och vad folk säger. Folk måste tycka om mig.

En gång när jag var liten så hade jag två finnar på kinden, hemska var dom och jag mognade innan alla andra så jag var ensam om att ha en finne över huvudtaget.. Två enstaka finnar haha och en kille kommer fram och påpekar dom.. Det slutade med att jag åkte hem och hällde ren sprit på bomullstussar och tejpade bomullstussarna över hela ansiktet, sedan gick jag och la mig och sov med dom. Dagen efter hade jag istället sår i hela ansiktet, så blev cirka två veckor som spenderades i en garderob för att vara hemma från skolan..

Nu skriver jag en aning konstigt kanske, bäst att jag slutar..