Jag skriver inte så mycket här längre.. Jag är inte värd det..

Tjock och värdelös. Har varit utan pillrena snart över en vecka och det drar i hela kroppen, irritationerna bara växer och hjärnan är som bortdomnad, den vägrar vakna till liv..

Jag vill bara att allt ska gå som jag vill

Det är vad jag gör nu ungefär.. Sitter hemma och drömmer om hur livet skulle kunna vara.. Om hur livet aldrig kommer bli..

hittade två 100mg, inte mycket men det får mig att klara av jobbet idag. Undrar om det är farligt att dricka alkohol ? Lär det inte vara, det är ju några timmar kvar.. Bara 200mg också..

Har försökt att få tag på "kontakten" hela dagen och inget svar.
Skit om man ska överleva helgen med ickepåverkande sinne, jag orkar inte det. Inte i helgen.

Jag mår så jäkla dåligt just nu. Jag ser mig i spegeln varje dag och bara önskar, drömmer, viljan växer, självförtroendet minskar, jag behöver perfektion.

Satt och pratade med en vän idag. Vi drog en runda i stan och testade kläder. Jag mådde bokstavligen illa, jag försökte acceptera bilden. Kanske behöver jag inte gå ner mer. Det gick inte speciellt bra.. inte bra alls faktiskt..
Jag tror inte att jag klarar det här mer, jag är oduglig, vem vill se något så osmickrande som mig när det finns så många andra skönheter att titta på ? Andra tjejer med millånga ben, platta magar eller rent av har fina former.

Hursomhelst så börjar vi prata om beachsäsongen, jag skrattade inombords för inte kommer någon se mig i min bikini förrän jag väger 45 eller mindre.. 

Vad hände med motivationen ?

Kanske blir motivationen högre om jag börjar skriva upp min vikt dagligen här ? Så att man ser viktminskningen dagligen i gram, hg och kilo. Vad tror ni ?

Sry för dålig uppdatering..

dag idag eller hur ? Jag var helt beredd på sol idag och så kommer regnet. Skönt ändå och slippa visa sig i en massa tajta kläder nu. Måste nå målet först, frågan är bara om jag hinner. Är verkligen motiverad och inne på dag 2. Ungefär 16 dagar kvar på detta.

N e d r ä k n i n g börja NNNU

Lovar att jag ska uppdatera mer om min viktnedgång..

För ett tag sedan när jag vägde cirka 47kg (alltså min vikt varierar hela tiden, ena veckan 52-53 och så får jag panik så jag hårdfastar i 2veckor och vips så är man nere igen) detta var i vintras och jag var djupt inne i benzo, röka och tradd. Jag kommer hem till en vän som har fest och så börjar en tjej peta på mina innelår och påpeka att jag har gått upp.. självklart får jag panikångest, går in på toaletten och samlar kraft för att kunna trycka bort det onda som skriker i mig. Går ut och försöker ta upp ämnet igen, enbart för att få bekräftat att jag fan heller är tjock, eller är jag ? vad tycker ni ? jag drog in magen, tryckte ut nyckelbenen så mycket jag kunde, höll armarna så de inte log mot kroppen så de skulle se mindra breda ut.. men de sa inget.. inte förrän en bekant kom fram och bara glodde och sa att jag såg sjuk ut, förjävligt sa hon, du har ju ingeting vad ihelvete har du gjort med dig?  
Jag andades ut och kände mig vacker igen. Nästan iallafall.

Än idag kan jag sitta och tänka på den dagen. 47kg var för tydligen förmycket börjar jag tänka. Och nu väger jag mer, vad ihelvete är jag nu då ? Jag försöker inte bry mig om vad folk tycker. Jag försöker bättra mig och så kommer den där onda smala tjackprinssesan och påpekar något och vips så kommer man in på samma tankar igen. Jag börjar tänka, nefan 45. 2kg till skulle innebära 2 mjölkpaket fett som kastas ur kroppen. Då borde jag duga, då är jag nog vacker.

En vanlig dag i mitt liv. Jag går och känner hur innerlåren gulpar och skaver emot varandra. Jag vet att jag inbillar mig mycket men så är det, alltid.

Jag sitter och funderar på vad jag ska göra med mitt liv. Känner på mina underarmar då och då. Trycker.

Jag är riktigt olycklig och jag vet snart inte om jag orkar så mycket mer. Mycket beroende på en person. Mycket beroende av hur jag ser ut. Jag vill slita av mig själv allt, dra av kläder, hud och känslor och gå ut och skrika..

Jag måste slå av allt och fokusera om jag vill dethär. Det är inte enkelt. Men idag har det varit en tuff dag, efter flera dagars bruk av mängder tradd och annat smärtstillande så har kroppen tagit stryck och blivit svagare, kände de imorse, benen liksom vek sig och hjärnan ville inte fungera.

Har lagt märke till att de som komenterar ofta tycker synd om mig eller tycker att jag borde söka hjälp.
Jag vill inte och jag kan inte, jag har alldelles för mycket att leva upp till och alldelles för mycket kan förstöras. Jag är inte redo. Jag har ett mål att nå och målet är att bli lycklig, en del av den lyckan är att nå min målvikt. 45kg. Kommer dock ta längre tid nu när jag beteer mig som jag gör..

Har just ätit godis. Känns konstig och jävligt deprimerande. Just nu känner jag inte så mycket, dosen smärtstillande är chockerande nog fortfarande kvar sen igår. Men snart kommer ångesten och hugger till i ryggen. Jag kommer ångra mig så hårt, jag har hållt mig i nästan 3dagar utan något. Varför ihelvete ska jag förstöra det nu ?! Det sjukaste är att jag nu får ännu mer ångest av att skriva det här i bloggen, dela det, nu vet ni,

Nu vet ni att jag har misslyckats igen. Jag är misslyckad. Vad är 3 dagar som skulle kunna varit 7 eller 8, eller 14. Vad ihelvete är 3 dagar ? Vad ihelvete är 2kg ?!

Godis. Godis godis godis. Varför gör jag såhär när jag är medveten om hur det kommer att sluta ?

Men nu vet ni. Jag är misslyckad. Men jag ska lyckas. Jag ska ta mig dit. Jag vill. JAG KAN. JAG SKA.

Ni ska få se. Jag lovar.. eller jag garanterar. En garanti.

Kaya scodelario! Har ni sätt serien hon är med i ?
Så jädrans snygg alltså!

någon som vet några bra modebloggar som man kan få bra inspiration från?
någon som vet några bra thinspo-bloggar också ?

Fortfarande klarvaken och jag ska upp vid 7.. Kul.. är så jävla förbannad för tradden vägrar kicka.. jävla retard-tabletter.. no good.

jag har panik över mig själv nu. Kvällen har kommit och jag kommer aldrig kunna somna, det är så mycket som tynger mig nu och jag vet inte vad eller vem jag ska vända mig till längre, jag är så rädd för att folk ska få fel bild av mig. Jag vill vara allt som folk vill att jag ska vara. Jämt. Jag vill vara kontrollerad, perfekt, snygg och rolig, jag vill kunna föra samtal, dra till mig uppmärksamhet, jag vill allt. Vilket är omöjligt just för att jag är så kontrollerad.

Har snackat med min pojkvän och han börjar tjata om vikten. Jag skyller på tabletterna. Jag har lovat att sluta. Ge upp mina älsklingar, det ända jag har att se fram emot, det ända som låter mig slappna av och varva ner, som får mig att må bra. Låter inge bra va ? Men jag tar dom med måtta.. om det finns någon måtta..
Sedan är frågan, vad i helskotta ska jag använda mig av för ursäkt för viktnedgång när jag slutat ? Att jag har slutat ? haha

åå gud jag är så patetisk.. Nu ska jag gosa ner i soffan och försöka sova.. försöka

Alltid skönt med underbara sommardagar som den här dagen!
Bara ligga och stirra upp mot blåa himlen och drömma sig bort.. Har kollat upp på internet.. nivet om mina svårigheter med att träffa och prata med människor i olika situationer.. Kan det vara så att jag har social fobi? Någon som kan något om det ?

Nu ska jag fixa 100mg:are .. dugligt..

Gått ner 2kg sedan jag sist vägde mig fresten.. glada underbara dagggg

nu är jag sådär härligt påverkad och pratglad. Nej. Min kropp svettas och fryser och spyr. Jag har fortfarande inte tagit mig till duschen för att huvudet kommer nog ramla av om jag reser mig upp.

Jag önskar att jag kunde berätta det här för någon utan att vara privat. Som jag nämde tidigare, bara ringa någon och säga
"tjena! jaghar proppat i mig massa smärtstillande kan inte du hjälpa mig att må bättre? vill inte du komma föbi och trösta mig ? läget annars ? osv.."

Men jag kan ju inte.. fan vad människorna runt omkring mig skulle dömma mig. Vidrigt. Sen så kommer en hel drös panik när jag lagt på. Jag börjar spela upp hela telefonsamtalet i huvudet, tänka efter, kunde jag ha sagt något som var upprörande eller fel ?..
Jag har alltid tagit åt mig av vad folk tycker och vad folk säger. Folk måste tycka om mig.

En gång när jag var liten så hade jag två finnar på kinden, hemska var dom och jag mognade innan alla andra så jag var ensam om att ha en finne över huvudtaget.. Två enstaka finnar haha och en kille kommer fram och påpekar dom.. Det slutade med att jag åkte hem och hällde ren sprit på bomullstussar och tejpade bomullstussarna över hela ansiktet, sedan gick jag och la mig och sov med dom. Dagen efter hade jag istället sår i hela ansiktet, så blev cirka två veckor som spenderades i en garderob för att vara hemma från skolan..

Nu skriver jag en aning konstigt kanske, bäst att jag slutar..

Jag sitter och kollar på tyrashow. Ganska ensamt somvanligt. Jag är så avensjuk på alla dom som kan prata i telefon med sina nära i timmar. Jag kan inte, såfort jag ringer någon så kommer en jättekonstig panikkänsla.. När jag är påverkad av något så kan jag däremot, hur länge som helst och med vem somhelst.. Kanske beror på att ångesten försvinner av mina smärtstillande ?

Jag har en karta kvar hemma som jag ska ta ikväll. Jag hatar mig själv för att jag tar dom men att känna när ångest och hunger bara släpper.. att känna känslan av gemenskapen med alla runt omkring en, alltså att bara känna hur det är att inte tänka på mat och allt fel hela tiden.. Att kunna vara sig själv är min högsta önskan, kunna berätta skämt och berätta om privatliv och allt.. Gud va underbart. Tyvärr är jag som jag skrivit i andra inlägg en robot. Visar det andra vill se. Enkelt, då ser de inte hur jag mår då kan de inte gräva sig in i mitt huvud och se vem jag är och vad ja tänker på..

Ett skepp kommer lastat...

Fresten så frågade min pojkvän mig igår om varför jag alltid gör konstiga stön innan jag ska sova och under natten. Gud så pinsamt!

När jag tänker på något som tar upp känslor jag inte gillar att känna så brukar jag försöka trycka bort tanken genom ett såkallat konstigt stön, låter jag konstig nu ?

Förstod de...

Nu ska jag dricka kaffe, svart. Min ända energikälla. Laddar snart upp thinspo.

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1750946/tomybones?claim=25yhy9h9t26">Följ min blogg med bloglovin</a>

Om jag äter 500calorier varje dag kommer min viktnedgång se ut såhär (utan träning)


15 Juli når jag målet om jag äter 500 calorier varje dag utan träning. Puff, alldelles för lång tid! Givetvis kommer jag ju träna men ändå..

Viktuppgång. Jag tar snart livet av mig

Jag älskar Wildfox, har no hört talas om dom ? Skitsnygga bilder och kläder!

Idag mår jag bra, förvånansvärt bra faktiskt =)

Ska duscha och göra mig fräsh det är vad jag gör för att sluta tänka på mat, hoppa in i duschen o bara stå där länge länge och skrubba och raka benen och allt sånt även fast jag inte har något att raka.
Ångesten är som bortblåst tror det är för att jag inte har ätit nått idag ...

Alltså den här bloggen har ganska mycket bilder haha tycker ni om när man laddar upp mycket på en och samma gång ?

Jag är en hemsk människa och lova mig att ni aldrig tar efter mig ?

Idag är jag så trött, kalorierna ligger under den dagliga förbrukningen, långt under. All min ångest är som bortblåst idag, igår trodde jag att jag skulle dö, hjärtat pumpade i 180 och jag bara låg och vred och svettades i typ 3 timmar i sängen. Somvanligt bara låg och såg på när pojkvännen sov. Det gör ont att han snart kommer bli sårad, mycket bråk nu och han börjar bli strongt fundersam över varför jag aldrig vill äta mat med honom eller äta det han gör osv... Jag älskar honom men jag väljer mig själv i första hand, jag kan inte bli ful, det är han eller spegelbilden och spegelbilden vinner jämt, jag är så rädd för henne. För någon dag sen drömde jag tillomed att jag pratade med spegeln alltså spegelbilden allstå migjsälv, att vi va vänner typ. Jag börjar bli bra jäkla koko.

Nu blir det lite spegel och kort med kameran innan pojkvännen kommer hem igen. Måste se vad som ska tränas bort. Vilket jävla liv man lever

Gud jag är så dålig på att uppdatera. Jag har inte mått så bra sedan Valborg, festande får mig att bli ett instängt ångestfreak. "Varför drack jag ?! Varför åt jag ?! Vad gjorde jag ?! Vad sa jag ?! Du måste sett förjävlig ut ! Du måste se mer förjävlig ut nu!"

Själva grejjen är att jag dricker så jäkla sällan, jag vet att jag blir ur kontroll. Jag älskar tradd och morfin, då är jag kontrollerad och nästan som en robot. Jag skrattar när jag ska skratta, maten existerar inte i min värld och det blir lättare än någonsin att igonrera omgivningen och få sömn. Det är tabbletterna och min ätstörning som ger mig lugn. När jag dricker alkohol så finner jag inget lugn alls, får snarare panik och börjar toksupa för att sluta tänka på allt som snurrar i huvudet och så kommer dagen efter och herr.ångest är på plats. Spegelbilden står där igen och bara skriker på mig.
"Dumma dumma dig, fattar du inte att folk kommer tycka bättre om dig om du är smal, ditt jävla äckel alla hatar dig och du vet det"

Jag är verkligen ledsen för att bloggens utseende ser förjävligt ut också, har ingen kraft och fixa de. Har ingen lust. Ska göra. Lovar. Jag såg nu att jag slutade skriva mitt i ett inlägg, min pojkvän kom hem hahaha. "Här får ni lite thinspiration - EN bild"

Nu kommer det massa thinspo iallafall. Så håll i er!